Scoutkåren Vikingarna
Svenska Scoutförbundet
Fredag 24 november 2017,

Sommarläger Vandrock 2008

- Ge mig en bokstav
- V
- Ge mig en fågel
- AND
- Vad är det som rullar?
- Rock (nroll reds anm)
- Vad blir det?
- VANDROCK

Lägerchefen Kalle Meter använder sin kaserngårdsstämma och alla vi hundra scouter, finska och svenska, tar ifrån tårna. Det har varit en vecka av strålande solsken och äventyr. Våra finska vänkårer Pojkarna och Åbo Vildar tar hand om oss på ett fantastiskt sätt. Vi är på en obebodd ö och saknar ingenting.

Här följer en lägerrapport för att påminna om allt som vi var med om och som förhoppningsvis lockar er övriga att följa med nästa gång ...!

Resan dit
Idén till lägret föddes sommaren 2006 då Pojkarna med s/y Verdandi gjorde en snabbvisit till Vässarö och lägret Sjöstjärnan och mötte Vikingarna. Vår egen lägerkommitté (Janne, Karita, Ann, Maggan och Jonte) smed planer hur alla scouter skulle ta sig till ön samt vår egen segelbåt och alla tält.
Den 27 juli avgick Åbofärjan Galaxy med Ivar, Beata, Johan, Niklas, Jacob, LVQ, Emil, Jakob, Maggan, Stephen, Cilla, Christian, Jojje, Moa, Leo och undertecknad. Några dagar tidigare hade redan Notre Dame avseglat från Stockholm mot Nagu skärgård med Patrik, Tyko, Amanda, Robert, Elias, Felix, Ludde och Alice ombord. Mitt i natten angör färjan Åland för att få sälja taxfree enligt EU-regler och samtidigt hoppar Ida på.
Måndag morgon far vi med buss tillsammans med Åbo Vildar (finlandssvensk flickscoutkår) och Pojkarna (finlandssvensk pojkscoutkår) mot lägret. Efter omlastning fortsätter vi med våra vänkårers segelbåtar Verdandi och Selavi mot ön Vandrock som stått obebodd sedan 1960-talet.

Morgondopparklubben
På ön har Pojkarnas och Vildarnas ledare byggt upp latriner (benämns lattor), brygga, matsal, marketenteri, kök, flaggstång, radiostation och så vidare. Många har slitit hårt med månader av förberedelser och dryga arbetspass på ön. En av dem är Hedda som har koll på allt och är lägerchefens högra hand (och käresta). Hon har alltid ett vänligt ord för var och en, lär oss mängder av nya roliga lekar och säljer godis på krita till oss svenskar som saknar Euro.
I köket står Peter och Anna-Moa och lyckas uppnå sitt eget motto: GOD MAT, MYCKET MAT, och mat i RÄTTAN TID, till både frukost, lunch, middag och kvällsfika under hela veckan. En verklig bedrift. Ingen av oss blir heller magsjuk tack vare goda hygienföreskrifter, handspritning vid varje måltid, och morgondopparklubben vars tävling Vikingarna vinner eftersom "ingenting vår glädje dämpar". Inte ens uppstigning vid sju när kylan efter en varm sovsäck skär i märgen, myggorna kastar sig över oss och det är en timmes extra sömn för de som hoppar doppet.

Lindas by och stora råddet
Alla vi Vikingar hjälps åt (de som seglat och vi som åkt färja) att resa tält och bygga rinkaställningar (för ryggsäckarna) som vår bychef Linda tvingar oss att göra. Senare under veckan surrar också miniorerna och juniorerna en gungställning som snart blir mycket populär på lägret. Under veckan får vi vara med om många spännande övningar och tävlingar.
Vi trycker T-tröjor med texten "Vandrock café" i fältmässigt screentryck. Vi övar orientering, knopar och radioscouting. Det ordnas studiebesök till lotsstationen.
Mellan onsdag och torsdag drar så patrullscouterna ut på "Stora råddet" en scoutfärdighetstävling då det gäller att orientera rätt på ön Nagu, och klara allehanda utmaningar som att laga kladdkaka på stormkök, lösa chiffer och resa vindskydd. Tävlingen vinns av en patrull från Vildarna, men Vikingarnas patrullscouter utmärker sig för sin hjälpsamhet och goda humör (bedyrar arrangörerna) liksom våra juniorer, miniorer och ledare.
Vikingarnas egen "Florence Nightingale" Maggan, kör en av Pojkarna till Åbo lasarett under natten eftersom han skurit sig illa i fingret, men tack vare detta så tillfrisknar han snabbt.

Skummet yr runt fören
Under veckan seglar vi både Notre Dame och våra vänkårers båtar. Miniorer och juniorer prövar på att dras efter båten i flytväst och vi lägger till i Nagu gästhamn för glass och bad. Till äventyret hör också att nyckeln åker i sjön, men LVQ, Ivar och Tyko vet hur man bryter upp lås och tjuvkopplar så det är ingen fara.
Först på torsdagen anländer de finska vargungarna (miniorer) och äventyrsscouter/tumlare (juniorer) och slår upp sina läger. Då har redan våra scouter varit på ön i 4 dar, totalt är de borta 9, en bedrift!
Snabbt knyts nya vänskapsband mellan svenska och finska scouter. Vikingarnas miniorer visar sig på styva linan under sitt "rådd" och vinner tävlingen bland annat tack vare sina stora färdigheter i "första hjälpen".

Inga applåder
Det är roligt att åka bort. Att träffa andra scouter som trots att de talar svenska, har andra seder som vi nu lär oss. Som Pinus. En ceremoni där den som tappat bort något återfår hittegodset vid lägersamlingar om man hoppar på ett ben och högt lovar att aldrig vara så slarvig mer. Eller under lägerbålen då man inte får applådera utan istället skandera hejaramsor av typen T-A-C-K, TACK, TACK, TACK. Eller att man inte måste bära scoutskjorta när solen steker, bara man har sin halsduk på.
Vi övar också på finskan (där finlandssvenskan lånat in roliga ord) som Punki (fästing) eller Karki (godis). Just punkis och de elaka strandmyggorna (eller vad det nu var) som bet scouter i ögat, kommer vi inte sakna.
Vi hinner med flera stämningsfulla lägerbål vid stränderna runt ön innan vi skiljs åt. Allsångstävling, rörelselekar och uppträdanden. Våra miniorer gör flera bejublade framträdanden med till exempel en egen komponerad dans, scenkläder, trumsolo med mera. Åbo vildar kontrar med minnesvärda, men för de utvalda lätt pinsamma, utmaningar i tullen där man till exempel ska säga "vem älskar du mest". Vet du inte hur detta går till så fråga någon som var med på Vandrock.

Tapto
Klockan 22.30 lägger sig tystnaden över lägret. Utom sista kvällen när patrullscouterna har tillåtelse att vara uppe hela natten och våra grabbar chevalereskt erbjuder tältplats åt några vildar fram på morgontimmarna. Under söndagen rivs hela lägret och tillslut går det inte att se att detta nyss varit hem åt 100 scouter, bortsett från alla upptrampade stigar.
När båtarna lägger ut för transport mot bussar och färjan hem till Sverige, börjar det plötsligt ösregna. Det känns som en tanke. Värmande sol under en hel vecka, på ett lysande ordnat scoutläger, det är något att minnas länge, länge...!

Johan Bergendorff

Se bildspel, 34 bilder, öppnas i ny flik. Går det för fort, öka tiden med plustecknet. Åter med bakåtknappen.
Foto: Margareta Karls och Harald Kuntze.

 
Webmaster Harald Kuntze (webmaster at vikingarna.net). Sidan uppdaterad 2015-02-08 16:19.